Ljusrosa gillar vi

Baron Hugos morgonrutiner är inte vad de brukar vara. Hugos dagar brukar i regel börja först kring förmiddagsrasten eller någongång kring lunch. Men nu har vi en tik som löper. Hugo följer med på morgonkisset. Och vi pratar om okristlig tid som halv sju, innan matte ens fått i sig morgonkaffet. Det är tidigt för Hugo. Men Hugo är redo. Måste han ju vara. Man vet ju aldrig. Agnes, ni vet...

Hugo letar upp en lagomt hög med snö att färga härligt gul. Inga Baroner lyfter på ett ben för att sedan stå där och balansera på tre. Ånej. Hugo står där försiktigt, lagomt, bredbent och tömmer allting på en gång. Han står länge, väldigt länge. Agnes tappar tålamodet, ställer upp sig mitt framför nosen på honom och trycker upp hela ändan.



Den senaste veckan har jag studerat Agnes beteende mer än vad jag normalt brukar. Nåväl. En helt vanlig hund. Frisk och sund. Vad letar jag? Jag har kollat extra noga i Agnes tikskydd för att se om blödningarna minskar och om de blir ljusare. Och mycket riktigt. Det har minskat och nyansen är åt det ljusrosa hållet. Det gillar vi!

Agnes har numera ett självförtroende som en drottning. Hon är den grannaste Ladyn i byn. Alla vill ha henne. Hon vet. Hon vill. Oron är stor att hon smiter iväg och visar upp sig för alla. Fr o m nu har vi koppel på henne utomhus, även på tomten. Bara Hugo får röra henne.