Jag har lärt mig något nytt. Jag har alltid varit naiv och trott - att finns det ingen tupp på gården så får man heller inga surhönor. Surhöna? Ja, det är ruvande höna. Höns som ruvar kan ofta surna till riktigt ordentligt. De knorrar, burrar upp sig, ibland skriker de högt och ilsket samt hugger efter händerna på en om man är där och stör. Så de kallas inte surhöna utan anledning.
söndag 26 januari 2014
Surar
Jag har lärt mig något nytt. Jag har alltid varit naiv och trott - att finns det ingen tupp på gården så får man heller inga surhönor. Surhöna? Ja, det är ruvande höna. Höns som ruvar kan ofta surna till riktigt ordentligt. De knorrar, burrar upp sig, ibland skriker de högt och ilsket samt hugger efter händerna på en om man är där och stör. Så de kallas inte surhöna utan anledning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Dina avtryck gör mig glad.