söndag 26 januari 2014

Surar


Jag har lärt mig något nytt. Jag har alltid varit naiv och trott - att finns det ingen tupp på gården så får man heller inga surhönor. Surhöna?  Ja, det är ruvande höna. Höns som ruvar kan ofta surna till riktigt ordentligt. De knorrar, burrar upp sig, ibland skriker de högt och ilsket samt hugger efter händerna på en om man är där och stör. Så de kallas inte surhöna utan anledning.



En höna ruvar på äggen i 21 dagar för att få kycklingar. Jaha... Dilemmat är ju att mina stackars madammer ligger på tomma/obefruktade ägg. Risken finns att de då ruvar ihjäl sig. Idag har jag grubblat. Inte länge, inte alls. Smart som jag är - ser till att skaffa befruktade ägg att lägga under dem!  Valet och kvalet låg i att köpa eko-ägg från mataffären eller åka till en kompis och få några fina Brahmaägg. Kompisen får det bli. Hoppas bara att madammerna tar emot äggen och fortsätter ruva.

 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Dina avtryck gör mig glad.